Tonårstid

Under 1950-talet upphörde tonåringar att klä sig som unga ansvarstagande vuxna. I takt med att tonåringar fick mer uppmärksamhet och utgjorde enkommersiell målgrupp utvecklades en ny ungdomskultur och generationsupproret var ett faktum. Ungdomarna markerade sin självständighet och sina värderingar via klädstilar, musiksmaker och mötesplatser.

”Vi var med i en klubb som döptes till ’Tip Top’ och låg i en källarlokal på Gregorianska gatan. Där drack vi coca-cola och buggade till jukebox, som fritidsledaren hade skaffat. Vi gick också till ungdomsgårdar i norra och södra Kortedala. Flamingo och Streaplers spelade där. Det anordnades också maskeraddanser. Det var en mycket rolig tid.” (Birgitta)

Ungdomsgårdarnas betydelse bör också ses i relation till trångboddheten i hemmen. Många tonåringar delade rum med syskon och varje kväll fick de bädda upp hopfällbara sängmöbler. Det var ingen självklarhet att ha en egen vrå. Först när familjerna fått bättre ekonomi och flyttade till större bostäder kunde drömmen om tonårsrum realiseras.

”Vi flyttade sedan till en trea, då fick jag eget rum. Jag köpte för egna pengar en Eva-bädd och ett skrivbord/toalettbord i ett.” (Lilian)

Lilian hade jobbat extra efter skolan och sparat pengar för att kunna betala kläder, nöjen och tonårsmöbler. Det var också så andra tjejer och killar tillhörande arbetar- och lägre medelklass gjorde vid denna tid, för det var viktigt att roa sig och hänga med i modesvängen.